Bushen i babesen
Storstadstempot börjar bli en vana nu, härligt och stressigt! För er som oroar er att vi ska bli några storstadsbrats så kan vi ju bara säga att ni kan pusta ut! Vi smälter in ganska bra, men vi är nog inte tillräckligt pryda för att bli några stureplansfjollor. Titt som tätt slänger vi med "bonne"uttryck och folk tittar på oss som om vi vore dumma, det finns ju tex inte en enda stockholmare som förstår vad "tje på't" betyder. Vi står på fel sida i rulltrappan (Det finns nämligen en oskriven lag som säger att de som står still i rulltrappan ska hålla sig på höger sida. Men hallå, rulltrappor är väl konstruerade för att man ska slippa gå i de, eller?). Vi skrattar högt och ljudlig på fel platser (Om Ida gör sin imitation av en hög Briney Spears bryter Elin ihop av skratt). På väg hem från krogen går vi med skorna i handen, Elin sitter på tunnelbanegolvet och frågar vilka som vill bya skor med henne, detta inkluderar killar. Vi har också äntligen börjat tycka att det är vettigt att tunnelbanechauffören med jämna mellanrum säger "Tänk på avståndet mellan perrong och plattform när ni stiger av". Urlöjligt tycke vi i början, då avståndet endast är 5 cm! Men efter att Ida i brist på annat under en åktur knöt ihop Elins skosnören så hon fick hoppa ur vagnen, så inser vi vilken viktig upplysning detta är. Det kan ju faktiskt finnas andra som också knyter ihop sina skosnören!
Så nej, inga storstadsbrats av oss inte! Vi är alldeles för tramsiga och flamsiga och något opryda! Det finns ju ett program som heter Babes i bushen, men i vårat fall är det nog snarare så att Man kan inte ta bushen ur babesen =)
Men som sagt, tempot är härligt och stressig! Det är skönt att det hela tiden rullar, är man inte stressad så smittar stressen från andra av sig. Får man vänta i mer än 3 minuter på nästa tunnelbana trampar man bortskämt och ser sig omkring på alla andra otåliga trafikanter. Men oftast är det en ganska skön åktur, man har sin take away kaffe i ena handen och ett gratisexemplar ev Metro i andra, nice! Hallå, i Strömstad hade det antagligen varit 3 timmar tills nästa buss, ingen gratistidning och knappast nåt ställe i närheten där det går att få med sig en god latte! Så vi borde inte klaga. Förutom i rusningstrafiken förstås! Då står man som packade sillar på tunnelbanan och känner tydligt om de runt om dig inte har duschat på länge eller ätit vitlöksbröd på lunchen. Värst är det när man kanske har fått vänta 4 (!) minuter och det kommer en sillförpackad tunnelbana, då bokstavligt talat ramlar folk ut när dörrarna öppnas. VIll man med den tunnelbanan gäller det att ha skinn på näsan och vässa armbågarna. De stackars viktiga människorna som har slösat bort hela 4 minuter av sina dyrbara liv på att vänta skulle kunna gå över lik för att få komma med vagnen. Har man en take away kaffe i handen är det bara att halsa den eller sätta sig ner och vänta på nästa vagn, för i de lägena är det djungelregler som gäller, störst och starkast först, så det gäller att delta med bästa, möjliga förutsättningar.
Oj, nu har halva inlägget handlat om tunnelbanan, haha! Jaja, har du läst hit är det väl bara att säga take care. Imorn är det fredag så det betyder att det är helg, behave och gör inget som vi inte hade gjort =)
