It´s All About The Look

Första lördagen i storstan har passerat, en ganska städad sådan men ack så rolig! Ida trotsade på att vi skulle vara vita några veckor efter att vi flyttat upp, men när Elin hittar Baileys, Dooleys och lite Malibu i köksskåpen faller även Ida snabbt för frestelsen och på den vägen var det.

Klädångesten kommer snabbt ikapp Ida och efter mycket om och men väljer hon en outfit som förhoppningsvis passar in i storstan och ställer sig framför helkroppsspegeln.. Hon ser mycket missnöjd ut och pekar på sina lovehandles "Skjut mig.... eller fettsug mig".. Elin håller på att dö av skratt!!

Sen kommer vi till Idas lilla tabbe. Ida har tagit med 4 par skor till Stockholm, medans Elin har släpat med sig 19(!) par skor, så Elin prackar på Ida ett par av sina asläckra skor. Passar jättebra till outfiten, men problemet är att skorna är en storlek för små och omänskligt hög klack. Men Ida är ju inte den som är den, så hon stapplar hela vägen till tunnelbanan utan att gnälla alltför mycket. Vi lever ju trots allt efter mottot "Its all about the look" =)

Först landar vi på ett ställe på Odengatan som ska ha billig alkohol och spela schysst musik, bra förfesthak. Här i storstan kan man ju faktiskt gå ut tidigt, till skillnad från i Strömstad, där man måste vänta till kl halv två innan en käft visar sig på krogen. Men helvete, självklart visar de ju fotboll på placet. Men hur som helst går vi in och tar ett glas, försöker att se oemotståndliga ut i baren, men ack, fotbollen lockade tydligen mer hos karlarna, what!?!? De självgoda flickorna tar sitt pick och pack och drar till Stureplan istället.

Vid det här laget börjar Ida se ut som om hon är dyngrak, skorna börjar nämligen ta ut sin rätt. Ida är ju fortfarande stadigt nykter, men Elin däremot, som har noll alkoholtolerans, börjar bli något fnittrig. I på ett trevligt ställe på Sturplan, nice. Det tar inte långa stunden innan Elin och Ida sitter och gapar, så mycket snygga killar på ett och samma place!!! Ribban är definitvt höjd från Cod, t.o.m bartendrarna är ruskigt snygga.

Mmm, goda och snygga kaffedrinkarna!! När den übersnyga bartendern kommer fram och frågar om vi vill ha något mer, fnittrar vi och mumlar, fumlar och försöker se sådär söta och flörtiga ut. Vi misslyckas brutalt och Ida får tillsist fram att vi vill ha en fruktig och snygg drink. Mmmm, t.o.m bättre en kaffedrinken!!!

När vi efter en otaktisk rökpaus och toalettbesök har förlorat våra sittplatser bestämmer vi oss för att dra vidare. Ute inser vi att det spöregnar och vid det här laget kan inte Ida gå längre! Hon ser bokstavligt talat handikappad ut. Elin som är bra i gasen pekar på den milslånga kön till Sybar och säger diiiiiit viiill jaaag gååå! Om blickar kunde mörda! Elin inser att Ida inte vill stå i kö i hundra år till ett ställe där vi antagligen inte kommer in på, så vi bestämmer oss för att styra hem.

Så fort vi bestämt oss för att ta oss hem slänger Ida av sig skorna, alla stockholmare tittar på Ida som om hon vore från en annan planet, så Elin slänger av sig skorna med, är man två kanske man startar en trend, haha! Två barfota flickor i regnet på väg hem. Elin sluddrar och är mycket pratsam, frågar två stackars herrar som ser måttligt roade ut om de vill byta skor. De skrattar iof sig men avböjer, rackarns!!

Tillsist kommer vi hem, Elin är dyngrak och Ida kan inte låta bli att skratta när Elin springer runt i ett kort linne och visar rumpan, småsjunger lite fjortissånger och försöker dikta ihop fina meningar med kylskåpspoesin.

Egentligen en ganska halvdan kväll, men attans vad roligt, nästa helg ska vi prova gayklubb, om Elin vågar vill säga =)

Ha det kalas allihopa, puss och kräm =)

Jaha då har vi då anlänt till den stora staden som vi tidigare hört så mycket om. Elin hade ju redan varit uppe i ett par månader och kollat läget och grundat med lite stadskunskap. Och under sin forskning om staden insåg hon snart att alla snygga karlar drar sig till den stora staden. Med andra ord här fanns de gott om fisk som nappar!
Ida var väl lite tveksam till om det verkligen kunde vara så bra, borde ju vara lika mycket snygga killar i alla delar av landet. Men hon blev glatt motbevisad när hon insåg att det Elin sa stämde mer än väl!

Det började redan andra dagen som dom två vännerna var i staden och skulle gå ner till den närliggande grönsaksmarknaden som första blixt nerslaget träffade dom. Där var han, bland alla morötter och äpplen. Som en gud stod han där, helt fulländad och så snygg! De fascinerande flickorna kunde ju snabbt välja vilket av grönsaksstånden som dom skulle handla vid och tog och plockade sin korg full med frukt och grönt.
Sen kom de till den där saken med att betala. Han var ju för snygg för att flickorna skulle kunna betala hos honom och ställde sig i kö hos en annan av försäljarna. Men ack detta knep lyckades ej och fram kommer Mr. Niceguy och ber att få hjälpa dem. Flickorna sken då upp som två solar och kunde inget annat än att le och räcka fram sin krog. De pratade vidare för att inte verka helt besatta av hans skönhet och kom på att dom nog skulle ha några morötter med, räcker fram dom och börjar vimsa om att, "oj nu blev de mycket mat..." Å den snygga bara log och hade lite roligt åt de två flickorna. När dom sedan hade betalat räckte han över påsen med alla mat och gav flickorna en liten blink innan dom gick därifrån.

Elin och Ida har ju alltid varit lite "one of a kind" och insåg ganka snart att en höst till i Strömstad inte hade alltför mycket att erbjuda. Vi vill täffa nya folk, se nya platser och hitta på nya spontana upptåg! Så vi bestämde oss helt enkelt för att uppgradera oss, bye bye Strömstad och upp till Elins lägenhet i Stockholm, weii!

Vi tog vårt pick och pack (närmare bestämt 104 kg!!) och satte oss på tåget i tisdags. Åkturen gick över förväntan, vår snälla vän Jonathan körde oss i omgångar till tåget - Tack förresten Jonte! I Göteborg hittade vi en vagn som vi lastade all packning, dock var det väldigt svårt att förflytta oss framåt med den överbelastade vagnen. På tåget i Gbg tog vi oss med Idas systers hjälp. Den svåra biten kom inte förrän vi väl var framme i huvudstaden, då Elin insåg att rulltrappan var ett dödsföraktande moment. Efter typ fem försök att sätta foten på rulltrappan kom hon äntligen på. Och vid det här laget skrattade Ida så hon höll på att dö! Efter att ha fyllt upp en halv tunnelbanevagn med vår packning kom vi äntligen fram till Abrahamsberg och den lilla promenaden som vanligtvis tar tio miuter var avklarad på typ tre kvart, haha! Med diverse sittpauser inräknad, och även Idas kissepaus i buskarna...på brännesslorna!

De första dagarna (vi ha varit här i fyra dagar) har gått åt till att komma i ordning, skicka iväg en helskottas massa jobbansökningar och strosa runt för att Ida ska lära sig att navigera sig i storstaden. Vilken tur att Elin som kan konsten att gå vilse i en byrålåda har fått lite försprång och lärt sig hitta lite.

Nu är vi äntligen här och vi ska göra vårt bästa för att uppdatera er om vårat Big City Life, två lantisar i storstaden kan ju bli minst sagt spännande :)

Puss och kram skumbanan =)